En advokat, verksam vid en av Sveriges större advokatbyråer, har överklagat en dom om bokföringsbrott till Högsta domstolen. Advokaten dömdes i både tingsrätten och hovrätten efter att ha agerat som likvidator för ett Stockholmsbaserat bolag som försattes i tvångslikvidation. Nu söker han en prejudicerande dom för att klargöra tvångslikvidatorers eventuella straffansvar, och varnar för att nuvarande rättsläge kan leda till att erfarna advokater avstår från liknande uppdrag.
Bakgrund
Det var under julen 2016 som den 60-årige advokaten fick uppdraget att hantera likvidationen av ett bolag som hade hamnat i tvångslikvidation efter att företrädarna misskött bokföringen. När advokaten tog över fanns cirka 400 000 kronor på bolagets konto, och han fick information från bolagsföreträdarna om att det fanns betydande kundfordringar och få skulder. Detta ledde till bedömningen att likvidationen skulle kunna genomföras med ett överskott till aktieägarna, vilket gjorde att konkurs inte ansågs vara en nödvändig åtgärd.
Under 2017 avvecklades verksamheten genom att tillgångarna överfördes till ett bolag som ägdes av en av företrädarna. Därefter uppstod förseningar i bokföringen, som advokaten hävdar berodde på faktorer utanför hans kontroll, inklusive sena leveranser av bokföringsunderlag och revisorernas krav på justeringar.
Rättslig prövning och överklagande
Trots advokatens försök att slutföra arbetet dömdes han för bokföringsbrott i både tingsrätten och hovrätten, eftersom årsredovisningarna försenades avsevärt. Advokatbyrån slapp dock en företagsbot om en kvarts miljon kronor.
Advokaten har nu överklagat domen till Högsta domstolen och argumenterar för att rättsläget kring likvidatorers ansvar under tvångslikvidationer är oklart. Han påpekar att förhållandena under en tvångslikvidation skiljer sig från en pågående affärsverksamhet och att det så kallade huvudsakskriteriet – som används för att avgöra om en försenad årsredovisning ska klassificeras som bokföringsbrott – inte är relevant i dessa fall.
Betydelsen av ett prejudikat
Advokaten framhåller att ett prejudikat är nödvändigt för att klargöra tvångslikvidatorers ansvar och undvika en situation där kompetenta advokater avstår från att ta på sig dessa uppdrag. I sitt överklagande skriver han: ”Utan ett prejudikat som belyser tvångslikvidatorns eventuella straffansvar finns en överhängande risk för att erfarna och kompetenta advokater i framtiden tvingas tacka nej till tvångslikvidationsuppdrag. Detta är inte en önskvärd utveckling.”
Frågorna som Högsta domstolen nu ombeds pröva inkluderar om en för sent inlämnad årsredovisning under en tvångslikvidation kan utgöra bokföringsbrott och vilka omständigheter som bör beaktas vid bedömningen av brottets allvarlighetsgrad.
Advokaten hoppas att Högsta domstolen ska ge ett klargörande som kan påverka rättsutvecklingen och skapa tydlighet för framtida likvidationsuppdrag.
