Industriklivet, regeringens storsatsning på grön omställning, får hård kritik. En granskning från Riksrevisionen visar att det är oklart om det statliga mångmiljardstödet ens kommer att bidra till minskade fossila utsläpp.
Industriklivet lanserades med storslagna löften om att accelerera Sveriges övergång till en grön ekonomi. Initiativet har fokuserat på ett brett spektrum av åtgärder och projekt, från innovation inom förnybar energi till utveckling av klimatsmarta industriprocesser. Regeringen har lyft fram programmets potential att göra Sverige till ett föregångsland när det gäller att minska koldioxidutsläpp och stimulera hållbar tillväxt.
Men enligt Riksrevisionens rapport är det långt ifrån säkert att dessa mål uppnås. Myndigheten pekar på brister i hur projektens klimatnytta bedöms och följds upp. Den kritik som framförs är att det i nuläget inte finns tillräckliga bevis för att pengarna som investerats genom Industriklivet verkligen leder till konkreta utsläppsminskningar.
Rapporten lyfter fram att flera av de finansiella stöden har gått till projekt med oklara eller osäkra klimatnyttor. I många fall har projekten syftat till långsiktiga innovationer, där det är svårt att mäta direkta effekter på koldioxidutsläpp inom en rimlig tidsram. Dessutom har revisionen funnit att det saknas adekvata uppföljningsmekanismer för att säkerställa att de satta klimatmålen nås.
Kritiken från Riksrevisionen har väckt reaktioner från flera håll. Oppositionspolitiker har utnyttjat rapporten för att ifrågasätta regeringens klimatpolitik och menar att skattebetalarnas pengar försummas på ineffektiva program. På andra sidan debatten argumenterar förespråkare för att långsiktiga investeringar är nödvändiga för att främja radikala teknologiska förändringar, även om resultaten inte är omedelbara.
Miljöorganisationer har uttryckt oro för att otydligheten i stödets effekter riskerar att bidra till en fördröjning av de åtgärder som krävs för att motverka klimatförändringarna. De påpekar att om stora summor pengar spenderas utan en stark garanti för minskade utsläpp, kan det undergräva offentligt förtroende och politisk vilja.
Näringslivet, emellertid, ser en annan sida av debatten. Flera företag som fått stöd genom Industriklivet försvarar initiativet och betonar det som en nödvändig katalysator för att genomföra kostsamma och riskfyllda projekt som annars inte skulle vara genomförbara. De framhåller att utan statligt stöd vore viktiga innovationer inom grön teknik långt mindre sannolika.
Regeringen har aviserat att den tar till sig av kritiken och planerar att se över utformningen av Industriklivet. Klimat- och miljöminister Anna Gustavsson har i ett uttalande sagt att en mer rigorös uppföljning av projektens miljönytta kommer att införas och att det är en prioritet att säkerställa att alla stödmedel används på mest effektiva sätt för att bekämpa klimatförändringarna.
Framtiden för Industriklivet hänger nu i balans. Medan diskussionen om det bästa sättet att driva en hållbar omställning fortsätter, är det klart att både regeringen och tillsynsmyndigheter står inför utmaningen att balansera mellan innovation och ansvarighet.
