Tiotusentals människor har tvingats fly sina hem på både den israeliska och libanesiska sidan av den spända gränsen efter den senaste beskjutningen mellan Israel och shiamilisen Hizbollah. Trots det pågående våldet finns det de som vägrar lämna sina hem. En av dem är svenska ”Anna”, som egentligen heter något annat, och som har bott i gränsstaden Kiryat Shmona i över 30 år.
Anna beskriver Kiryat Shmona som staden som hon och hennes familj har kallat hem i tre decennier. Hennes lugn och beslutsamhet är påtaglig när hon talar om sitt beslut att stanna kvar trots farorna.
– Jag känner att om vi skulle evakuera så har de på något sätt vunnit och det vill jag inte, säger hon.
För Anna är valet att stanna inte bara en fråga om att behålla sitt hem och sitt liv som hon har byggt upp, utan också ett ställningstagande. Hon menar att att ge efter för rädslan skulle innebära en seger för dem som sprider våldet och osäkerheten.
I bakgrunden hörs ljudet av avlägsna explosioner. Varje dag innebär en ny utmaning och nya risker, men Anna försöker att hålla fast vid en vardaglig rutin så gott det går. Hon berättar hur grannarna sluter upp för att hjälpa varandra i svåra tider och hur gemenskapen stärker deras motståndskraft.
Anna tror på en framtid där fred en dag kommer att råda, men tills dess är hon fast besluten att inte låta våldet och hoten tvinga henne bort från sitt liv. För henne är Kiryat Shmona mer än en plats på kartan – det är en del av henne själv, och hon är ovillig att överge det.
