Birgitte Bonnesen, tidigare VD för Swedbank, har varit i centrum för en juridisk strid rörande anklagelser om grovt svindleri och insiderbrott. Under sin tid som VD ska hon ha undanhållit information om bankens arbete mot penningtvätt (AML) i Estland. Enligt hennes försvarare, Per E Samuelson, hade Bonnesen ingen skyldighet att uttala sig om detta, och att underlåtenheten att informera inte är straffbar.
Försvarets argumentation
Under sitt slutanförande i Svea hovrätt betonade Samuelson att Bonnesen inte var skyldig att informera om AML-processerna. Han menade att det inte finns någon juridisk grund för att straffa henne för att ha valt att vara tyst. Samuelson påpekade att banksekretess och meddelarförbud, som båda är lagstadgade, övertrumfar skyldigheten att informera marknaden enligt börskontraktet.
– I det här målet finns det ingen skyldighet att berätta om AML-processerna i Estland. Om man inte är skyldig att uttala sig så kan man inte bli straffad om man väljer att inte uttala sig, säger Samuelson.
Öppenhet om förbättringsåtgärder
Försvaret hävdar också att Bonnesen var öppen om förbättringsåtgärder i bankens AML-processer. Samuelson pekade på att Bonnesen i flera artiklar fått tala till punkt och att hon varit tydlig med att banken arbetade för att förbättra sina system och processer.
– Birgitte Bonnesen har alltid lämnat korrekta uppgifter. Åklagaren har inte heller haft något påstående om felaktiga siffror. Allt som lagen kräver är korrekt informerat, säger Samuelson.
Han betonade även att ingen på Swedbank brydde sig om aktiekursen och riktade skarp kritik mot mediernas rapportering, som han menar är vinklad för att fånga läsarens intresse.
Banksekretess och meddelandeförbud
Samuelson återkom flera gånger till att banken och Bonnesen var bundna av en sträng banksekretess, vilket innebar att de inte kunde yppa kundnamn eller andra känsliga uppgifter. Han menade att detta, tillsammans med meddelandeförbudet, gjorde att de inte kunde dela information om AML-arbetet.
– Man har ingen skyldighet att säga något om AML-arbetet men man har en långtgående skyldighet att vara tyst som bank, säger Samuelson.
Kritik mot åklagarens bevisning
Försvaret ifrågasatte också åklagarens bevisning och menade att det saknades bevis för att Swedbank bröt mot AML-reglerna. Samuelson pekade på att Estlands motsvarighet till Finansinspektionen kom fram till att Swedbank aldrig bröt mot estnisk lag och riktlinjer.
Insiderbrott
Advokat Christina Bergenstein, som försvarar Bonnesen mot åtalspunkten om grovt insiderbrott, menade att åklagaren ägnar sig åt eftersyn och att det inte finns tillräckliga bevis för att Bonnesen delat insiderinformation. Hon hävdade att den information som diskuterades på ett aktieägarmöte inte utgjorde insiderinformation och att deltagarna på mötet var kompetenta nog att bedöma detta.
– Frågor från UG ska inte offentliggöras och är därmed ingen insiderinformation, menar Bergenstein.
Slutsats
Försvarets argumentation kretsar kring att Bonnesen inte hade någon skyldighet att informera om bankens AML-arbete och att hennes tystnad därmed inte kan vara straffbar. De betonar också att banksekretess och meddelandeförbud gör att hon inte kunde dela viss information, och att det saknas bevis för att Swedbank bröt mot AML-reglerna.
Det återstår att se hur Svea hovrätt kommer att bedöma fallet och om Bonnesen kommer att frias eller fällas för de anklagelser som riktats mot henne.
