Snart tre månader efter sommarens parlamentsval har Frankrike till slut lyckats skaka fram en ny regering under den konservative förre brexitförhandlaren Michel Barnier. Efter en utdragen och ofta turbulent period av förhandlingar och kompromissande, har den politiska scenen nu nått en stabilitet som många fransmän längtat efter. Barnier, som är välkänd både nationellt och internationellt för sitt arbete som EU:s huvudförhandlare för brexit, har genom sitt politiska hantverk tagit rodret och format en administration som markerar en tydligare lutning högerut jämfört med det tidigare kabinettet.
Det nya kabinettet presenterades tidigare i veckan och inkluderar flera namnkunniga figurer från högerflanken. Bland de mer framträdande är Éric Ciotti, som tar plats som inrikesminister, och Valérie Pécresse, som blir finansminister. Båda är kända för sina hårdhänta hållningar i frågor som rör immigration och ekonomisk reform. Med denna uppsättning ministrar signalerar Barnier att regeringen kommer att satsa stort på lag och ordning, ekonomisk disciplin samt minskning av byråkratiska hinder för företagande. Detta är en tydlig avvikelse från den tidigare regeringen, som kritiker menade hade en mer progressiv och inkluderande agenda.
En annan intressant tillsättning är Laurent Wauquiez, som kommer att leda det nybildade superministeriet för klimat och infrastruktur. Wauquiez har tidigare gjort sig känd som en skarp kritiker av den franska klimatomställningens tempo, och har förespråkat en mer pragmatisk och industriell ansats till klimatfrågor. Detta tyder på att Barniers regering kommer att försöka balansera klimatambitioner med ekonomiska intressen, något som många franska väljare ser som en nödvändighet i de tuffa ekonomiska tiderna.
Inom utrikespolitiken väntas Frankrike under Barniers ledning fortsätta ha en stark ställning inom EU samtidigt som banden med Storbritannien kan tänkas värmas upp något. Barniers bakgrund som brexitförhandlare ger honom en unik insikt i de anglo-franska relationerna, och han har vid flera tillfällen uttryckt en vilja att lösa kvarstående konflikter på ett konstruktivt sätt.
Motståndet mot den nya regeringen är dock märkbart. Socialistpartiet och de Gröna har redan uttryckt sitt missnöje med vad de ser som en skarp högervridning av den politiska kursen. De varnar för att den nya regeringens politik kan leda till ökade sociala klyftor och försämrade arbetsvillkor för många arbetstagare. För att lugna sådana farhågor kommer Barnier behöva finna en balans mellan reformiver och socialt ansvarstagande, något som kommer att sättas på prov när regeringens första budgetförslag läggs fram senare under hösten.
Barnier och hans kabinett står inför en tuff uppgift. Medan vissa ser det som en möjlighet för återupprättelse av fransk konservatism, befarar andra att den nya kursen kan skapa ytterligare splittring i ett redan polariserat samhälle. Hur dessa utmaningar kommer att hanteras kan mycket väl komma att definiera Frankrikes politiska landskap för år framöver.
