Donald Trump har blåst liv i sin politiska kampanj under valets slutskede, men Simon Johnson, Nobelprisbelönt ekonom, ser en djupare orsak bakom hans växande popularitet. Johnson argumenterar för att det är den längre period av ekonomisk nedgång som drabbat USA:s arbetarklass som verkligen driver den politiska dynamiken där Trump ses som en frälsare.
Under de senaste decennierna har arbetarklassen i USA upplevt stagnation i löner, förlust av traditionella industriarbeten och en minskad ekonomisk säkerhet, vilket skapat en grogrund för missnöje och en känsla av övergivenhet. Denna ekonomiska marginalisering har inte bara påverkat den materiella välfärden utan har också lett till en social och psykologisk skörhet, menar Johnson.
Trump har skickligt kapitaliserat på dessa känslor av frustration och ilska, genom retorik som lovar att återställa ”Amerikas storhet”, och genom att sätta fokus på nationalistiska och protektionistiska policys. Det handlar om att återvinna arbetsplatser, öka industriproduktionen och skydda amerikanska företag mot utländsk konkurrens. För många i den ekonomiskt utsatta arbetarklassen framstår detta som en lösning på deras problem och en väg tillbaka till en tid de uppfattar som mer stabil och framgångsrik.
Simon Johnson uttrycker dock oro över de långsiktiga konsekvenserna av denna utveckling, särskilt gällande demokratins framtid. Han varnar för att Trumps politiska strategi, som delvis bygger på att utnyttja och förstärka samhällsklyftor, riskerar att undergräva den demokratiska processen genom att ytterligare polarisera väljarkåren. Missnöjet som får näring av ekonomiska svårigheter kan leda till att människor vänder sig bort från demokratiska principer och istället söker starka ledare som lovar snabba och enkla lösningar.
Den verkliga utmaningen, menar Johnson, ligger i att adressera de underliggande ekonomiska problemen och skapa en mer inkluderande och rättvis ekonomi. Utan en genuin förbättring av ekonomiska förutsättningar för alla medborgare kommer politiskt missnöje och extremism att frodas, något som i förlängningen hotar demokratins grundvalar.
För att vända trenden argumenterar Johnson för att det krävs kraftfulla reformer och investeringar i utbildning, infrastruktur och ny teknik, samt politiska åtgärder som syftar till att minska inkomstskillnader och öka social rörlighet. Han uppmanar politiska ledare att lyfta blicken bortom kortsiktiga valvinster och istället fokusera på långsiktiga strategier för att bygga ett hållbart och rättvist samhälle.
Slutligen betonar Johnson att medan Trumps popularitet i viss mån är ett symptom på djupare strukturella problem, är det upp till det amerikanska folket och dess ledare att avgöra i vilken riktning nationen ska röra sig. Utmaningen är att göra detta på ett sätt som återupprättar tilliten till demokratin och försäkrar att dess institutioner fortsatt kan tjäna alla medborgares intressen.
